Jag tänker på de vardagar då jag på väg till mitt arbete går genom centrum, längs med tunnelbanespåret och upp till perrongen. Klockan brukar vara något över sju, ibland åtta, och gatorna ter sig ödsligt tomma. Inget tal om någon rusning i kollektivtrafiken - jag kan få en hel vagn för mig själv om jag vill. Här ute är vi få som har ett arbete att åka till om morgnarna...